Såväl kron- som dovhjortar fäller varje år sina horn och bygger upp nya.

De större hjortarna fäller sina horn tidigast – en del så tidigt som i februari, medan mars-april är mer normalt. Könshormonet testosteron är då lågt.Efter hornfällningen börjar inom några dagar de nya hornen att växa ut och fortsätter att växa till i slutet av juli (kronvilt). Dovhjortarnas horn växer ytterligare ca en månad.

Under tillväxtperioden är hornen täckta av s.k. basthud som är enormt rikligt försedd med blodkärl som transporterar näringsämnen för hornuppbyggnaden. Under denna period är hjortarna extremt ”rädda” om sina horn och undviker att använda dem.

Med stigande testosteronhalter torkar basthuden och dör. Den spricker då upp och hjorten börjar ”feja” sina horn genom att försöka skava av bast-huden mot räd och buskar.
För kronhjorten börjar fejningen normalt i slutet av juli och för dovhjorten ung. en månad senare.
ch
Kronhjorten har s.k. stånghorn medan dovhjorten har s.k. skovelhorn. Kronhjortens namn kommer från den kronformade toppen på hornstången. Kronan skall ha minst 3 taggar för att kallas krona. Kronhjortshorn är den snabbast växande vävnaden på svenska däggdjur.

På kontinenten kan de största kronhjortarna på ca 3 mån producera horn med vikter på 18 kg. Under hornbildningsperioden är tillgången på högvärdigt protein av största betydelse. Mineraler som kalk kommer till när hornet skall mineraliseras, men om hjorten inte får tillräckligt med kalk genom födan tar de kalk från sitt eget skelett. Det finns i utlandet speciellt framavlade kronhjortar som kan ha över 40 taggar, medan vi i Sverige som mest kan se 25-30 taggar på några få individer.