Kronvilt (“kronhjort”) (Cervus elaphus)

Kronviltet är näst älgen vårt största hjortvilt där en fullvuxen hjort inför brunsten kan ha en levandeviktpå över 250 kg. Det innebär att kronviltet är i stort sett dubbelt så stora som dovviltet. Kronviltet benämns som dovviltet. Kronviltet är i praktiken något av en allätare och tämligen anpassningbart. Till skillnad från dovviltet kräver dock kronviltet våtmarker i form av mossar och kärr för att trivas bra. Kronviltet badar året runt ifall det finns möjlighet.

Kronviltet räknas till skillnad från dovviltet som en inhemsk art och har funnnits i Sverige åtminstone sedan senaste istiden. Kronviltet är väl lämpat för det skandinaviska klimatet och har en extremt isolerande vinterpäs.

Under 1930-talet var kronviltet i Sverige i mycket nära utrotning och endast genom stora insatser av företag, markägare och privatpersoner lyckades man rädda den vilda stammen. Idag finns de största stammarna i Södermanland, N Östergötland och i Skåne. Stammen ökar ständigt och det finns ävebn en hel del spridda populationer ända upp till Västerbottens kustland.

En normal hind kan väga upp till 140-150 kg. I djurparker är så vitt jag vet rekordet 204 kg. Hinden kan vara reproduktiv upp till närmare 20-årsäldern – tandstatus avgör.

Brunst
Kronviltets brunst inträffar i stort sett samtidigt med älgen, dvs i andra halvan av september och början av oktober. Kronviltsbrunsten är det ljudmässigt mest spektakulära skådespeö vi har i naturen när de testosteronstinna hjortarna brölar och gör upp om hindarnas gunst. Endast de riktigt stora hjortarna får para sig – hinden väljer om möjligt den största för att försäkra sig om en genetiskt bra avkomma. Hornen är därvid viktiga som signal på krfaft till omgivningen. Inför brunsten ökar volymen på hjortarnas haksmuskulatur med drygt det dubbla, vilket är viktigt del som signal men även för att kunna hävda sig i de slagsmål som ibland inträffar.

Kronviltet, båda könen, sparkar upp s.k. sölgropar i vilka hjortarna under brunsten urinerar. Alla i en flock badar i dessa sölgropar, mest ihärdigt under brunstperioden och på sommaren (skydd mot insekter?).

Kalvning
Kronviltet kalvar fr.a. i perioden från slutet av april till i juni. Kalven, som i 98-99% av fallen är ensam, väger vid födeln 7-9 kg. De första dygnen ligger kalven oftast gömd och trycker och hinden uppsöker den ett antal gånger per dygn för att ge di. Kalven är som mest sårbar under denna tid och tas fr.a. av räv, grävling och korp. I vissa delar av landet även av kungsörn.