Hjortdjuren tillhör klövviltet – de är partåiga hovdjur med klövar kring tåspetsarna. De båda yttre tårna är mindre välutvecklade och kallas lättklövar. Andra klövvilt är svindjuren och slidhornsdjuren.Älgen är vårt största hjortvilt, därefter kommer i storlek kronvilt, ren, dovvilt och rådjur.

Hjortdjuren har inga tänder framtill i överkäken (men renen och kronhjorten har 2 hörntänder). Däremot har alla 12 kindtänder i såväl över- som underkäke samt 8 framtänder i underkäken.

Hjortdjuren är idisslare. Det innebär att födan stöts upp för att tuggas om, och att djuren har 4 magar.

Hos hjortdjuren bär endast handjuren horn – med undantag för renen. Varje år fälls och förnyas hornen. De växer ut från ett benutskott i pannan, sk rosenstockar. Så länge hornen tillväxer är de täckta av en basthud som fejas av vid brunsttidens början, då hornen är fullt utvecklade.

Dovvilt och kronvilt har till skillnad från exempelvis älg och vildsvin mycket utvecklad syn och använder till stor del synen för att kontrollera sin omgivning. Bl.a. av detta skäl är det svårt att få hjortarna att stanna inomhus någon längre tid, t.ex. i ett vindskydd

Hjortviltet benäms hjort (handjur), hind (hondjur som kalvat), smaldjur (hondjur som ej kalvat) och kalv (hjortkalv resp. -hindkalv).

I Sverige får vi endast hålla två arter hjort i hägn – dovvilt och kronvilt. Skälet är att vi inte vill ha in främmande arter i landet, t.ex. som vitsvanshjorten i Finland. Endast hjortar födda i hägn får hållas i hägn.